hon/han!
jag trodde på dej så jävla mycket, första gången vi möttes så tänkte jag att vi kommer ha allt som räcker för att våran vänskap ska räcka livet ut, nämligen du och jag! när jag såg dej blev jag så glad för ditt leende gjorde så bara hela jag blev glad. jag kommer inte säga vad hon/han gjort eller vad hon/han heter så ni vet. första gången vi hittade på något så var det inte så att det var världens roligaste dag utan den va helt normal vi va ute och gjorde massa saker tog bilder och bara skrattade. tiden går ju så fort óch båda hade aktivititer och massa saker att göra så vi va inte me varandra på ett väldigt långt tag och inte nu heller, men nu vill jag bara säga att alla minnen med dej och bara allt har försvunint från mej nu! jag tänker inte bli vän eller någonting me dej längre om du inte har en jävligt bra förklaring på varför du snackade skit om mej bakom ryggen och sa massa saker som jag inte alls gillade när jag fick veta det. varför är det så svårt att säga det rakt i mitt ansikte ist för att snacka skit bakom ryggen? du e så jävla feg att du bara måste snacka skit och allt och alla, skaffa ett liv ist för att lägga i dej i andras och förstöra doms liv!? asso jag säger bara aldrig mer allt e borta nu, det som hänt är hänt men det kommer aldrig att upprepas igen för du har gjort mej till att jag aldrig kommer vara me dej eller någonting annat, och personen som det gäller kommer kanske inte fatta att det är den det handlar om för jag kommer bara låssas som om jag älskar hon/han!
