jag tänker på det varje gång jag ser mig själv i spegeln,
orkar inte längre med att man  ska bry sig om allt hela tiden.
är trött på löngner & saker som man säger fast det inte stämmer.
jag orkar inte mer att se att det är just jag som är fel,
just jag som föddes till den jag är, som kan ändras men inte nu!
jag orkar verkligen inte med tanken att varannan vecka ändra på det.
att göra det som en vana. en vana att föralltid göra det.
är dyster, trött och ledsen över allt i mig, över dom som inte fattar
hur svårt detta är!
jag säger bara en sak. hejdå, hejdå, hejdå och hejdå. du
kommer aldrig att fatta, rättare sagt jag, jag, jag, jag!